Det började som det alltid gjorde: öl, skratt, en kortlek och den där lätta tävlingslusten mellan vänner som känt varandra för länge. Sedan sa någon orden som ingen kunde ta tillbaka.Eva Rossi skriver om kvällar som glider ur kontroll. Om vänskap som plötsligt får en annan temperatur, om regler som skrivs om mitt i spelet och om den farliga njutningen i att förlora - eller vinna - mer än pengar.I titelberättelsen samlas ett sällskap kring pokerbordet. Kristen slår ut sig själv tidigt och föreslår något vildare. Strip. Sedan något mer: den som vinner blir herre. De andra lyder.'Varför inte göra det här lite mer spännande?' sa hon. 'Vinnaren får vara herre och förlorarna blir slavar.'Det som följer är inte bara avklädning. Det är en förskjutning av makt, av blickar, av lojaliteter. En flickvän som ser sin partner lyda en annan. En man som upptäcker att han längtar efter att bli beordrad. En kvinna som tar kommandot och inte släpper det.När sista handen är spelad är rummet tyst på ett nytt sätt. Några kläder ligger fortfarande på golvet. Ingen vet riktigt vem som vann.Vissa matcher slutar inte när korten läggs ner. De bara byter spelplan.
